Namn: Marcus Stenvall. Ålder: 26 år. Pluggar: Civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi. Saknar med Volvo: Sammanhållningen och stämningen bland kollegorna.

Nästan allt verkar intressant

05.48: stämplar in, byter om, skruvar lastbilshytter. 14.30 lämnas jobbet för dagen, fysiskt och mentalt.
– Har man stämplat ut så har man. Det blir annorlunda nu, säger Marcus Stenvall, uppsagd från Volvo förra hösten och ny student på Umeå universitet.

När Marcus Stenvall började på Volvo våren 2006 var det tänkt att vara bara för en kort period. Max ett år, hade han sagt, sedan skulle han ta tag i sitt liv och bestämma sig för vad han ville göra. Ända sedan dess han gick ut gymnasiet har han jobbat, sålt hamburgare eller röjt skog.

Jobbet på Volvo lastvagnar i Umeå var varken personligt utvecklande eller särskilt roligt. Det han gillade sämst var det styrda förutsägbara arbetet där varje minut räknades och ett toalettbesök skulle planeras.

Men det var trevliga kollegor och jobbet gav trygghet och en stabil ekonomi. I snitt tjänade han 25–26 000 kronor i månaden före skatt.

– Det blir svårt att sluta frivilligt då, säger han.

AVSKEDET KOM SNARAST som en befrielse för honom. Nu tvingades han till det han skulle ha gjort för länge sedan, bestämma sig för vad han ville plugga.

Hans fru läser till polis och är snart färdigutbildad, de har inga barn och tror inte att den försämrade ekonomin kommer att leda till några katastrofer. Bara färre och billigare nöjen.

De kommer nu att turas om att försörja varandra. Tidigare var det han som gjorde det, när hon får jobb blir det hennes tur, det leder till minimalt med studielån.

– Det var inget vi planerade, det råkade bara bli så, säger Marcus.

MEN ATT BESTÄMMA SIG FÖR för vilken utbildning han skulle satsa på var inte lätt. Kurskatalogen gjorde honom sugen på det mesta.

– Mitt problem är att jag tycker att nästan allt verkar intressant. Det var svårt att välja, säger Marcus som till slut bestämde sig för civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi.

Vad hoppas du få ut av studierna?

– Bra fråga. Tror att det jag ser fram emot mest är att bara börja med något nytt och lära mig något nytt. Jag har ingen bild av vad som väntar efter studierna. Men jag tycker om att jobba med utveckling på olika sätt, av företag, produkter eller människor. Jag trivs i sådana processer. Utbildningen verkar bred, det känns bra.

Orosmoln?

– Jag är inte typen som oroar mig. Men det kanske blir högt tempo från dag ett. Det kan nog bli en chock i början.

TEXT OCH FOTO: ANNA SUNDSTRÖM LINDMARK

Kommentarer (0)