Blondinbella. Isabella Löwengrip på besök i Umeå.

"Tjejer ser mig som psykolog"

Säg ”Blondinbella” och de allra flesta har en åsikt. Om henne, bloggen, pengarna och utrymmet i media. Vilken åsikt du än må ha så står en sak bortom allt tvivel: du har hört talas om henne.

Hon är idag ett veritabelt popkulturfenomen vars varumärke lyckats nästla sig in i det svenska folkhemmet. Så när jag träffar Isabella Löwengrip över en lunch på Corona, i samband med hennes inspirationsföreläsning på Uniaden, är det för att försöka förstå vem människan bakom bloggen och rubrikerna egentligen är.

– Många tror att jag fått allt serverat på silverfat av mina föräldrar. Många tror också att jag är helt uppe i vädret och bara tycker om läppglans. Men jag är ganska jordnära just eftersom jag vet hur mycket slit, jobb och tårar som ligger bakom allt.

UNDER NOLLNOLLTALET EXPLODERADE antalet bloggar och helt plötsligt hade vi ett helt nytt forum där framför allt tonårstjejer dominerade topplistorna här i Sverige. Personerna bakom bloggarna blev rikskändisar och tog plats, rörde om och lyckades dessutom tjäna pengar på detta.

Isabella Löwengrip blev i mångt och mycket synonymt med den svenska bloggvärlden och Blondinbella.se var under en lång tid Sveriges största blogg.

ÅTSKILLIGA SPALTMETER HAR SKRIVITS om såväl henne som privatperson som bloggfenomenet i sig. Men på senare tid har hon upplevt en förändring i synen på henne.

– Jag är fortfarande mest känd för bloggen men det börjar bli mer Isabella och mindre Blondinbella i media. Intervjuerna börjar handla mer om min klädkollektion än om bloggen. Det gör inget att den inte är Sveriges största blogg längre. Jag tycker om att skriva och det finns inga planer på att lägga ner den, men nu får det mest vara en plats där jag kan berätta om vad jag gör på dagarna och kunna marknadsföra mina projekt och mina varor. Så visst, det är mycket vinstintresse i bloggen men det är fortfarande väldigt roligt. Speciellt kontakten med läsarna.

MEN ALL KONTAKT ÄR INTE av den positiva sorten. Att bläddra sig igenom kommentarfältet på Blondinbella.se är inte den trevligaste av läsupplevelser. Här och där återfinns personangrepp av mer eller mindre grov art och frågan är hur en person överhuvudtaget klarar av att läsa detta om sig själv.

– Jag har bara bestämt mig för att inte ta åt mig. Börjar jag ta åt mig så ägs jag av de här personerna vilket skulle kännas lite märkligt. Jag brukar låtsas att jag är i en glaskuvös där allt bara studsar bort. Jag går min väg och gillar inte folk det så…skit detsamma.

EN VANLIG DAG I ISABELLA LÖWENGRIPS LIV  är vad de flesta skulle räkna som en minst sagt stressig tillvaro. Möten varvas med företagande, klädkollektion, föreläsningar och det ideliga bloggandet.

– Jag har aldrig helt ledig tid utan jobbar konstant i mitt huvud. Samtidigt har jag lyxen att faktiskt välja att åka bort en vecka. Fast då har jag ändå med mig datorn för jag kan inte bara sluta blogga helt plötsligt. Men jag är antingen eller. Antingen kör jag hundratio procent där jag springer på möten, flyger för att föreläsa och har nya möten morgonen efter eller så ligger jag hemma i någon slags koma med tända ljus och lugn musik. Men jag funkar bra under stress. Då är jag så uppe i varv hela tiden och eftersom jag tycker allt jag gör just nu är roligt känns det aldrig speciellt jobbigt.

Skulle du klara att inte göra något under ett dygn?

– Nej. En kväll kanske, men inte tjugofyra timmar. Jag är helt hopplös, men som tur är har jag en sambo som är precis lika speedad så vi funkar bra ihop.

Kommer du någonsin känna dig nöjd med vart du är i livet?

– Nej, aldrig! Mina föräldrar brukar säga att jag skulle kunna sova resten av mitt liv och ändå hunnit med mer än de flesta gör i sitt liv. Att starta nya projekt och ha många bollar i luften, det är sånt som får mig att vilja leva. Så jag kommer nog aldrig att säga ”nej, nu räcker det”.

Det finns en barnslig och innerlig glädje i Isabella Löwengrips röst när hon beskriver sitt liv, sina fram- och motgångar. Med en kulsprutetunga skjuter hon ut orden i en hastighet jag inte trodde var möjlig.

PÅ FRÅGAN OM HON FÅR MÅNGA MEJL om råd från sina läsare bibehålls visserligen hennes tonfall i rösten men ögonen blir för en stund lite tommare och kroppsspråket slutnare.

– Tjejer ser mig som en psykolog, vilket blir jättetufft eftersom jag är sådan att jag vill rädda hela världen. Ibland orkar jag inte ens läsa igenom hela breven eftersom jag blir så tagen av dem. Jag mejlar direkt över dem till BRIS eller Anorexi/Bulini-kontakt då det oftast är det som det handlar om. Då blir jag återigen så arg på de bloggar som faktiskt trycker på ätstörningar som något positivt och att jag får vara den som tar emot alla problem efteråt. Det känns ibland som att jag är någon slags bloggmamma.

ATT DET FINNS EN INNERLIG EMPATATT DET FINNS EN INNERLIG EMPATI för utsatta ungdomar blir allt tydligare under intervjuns gång. Isabella har skrivit en bok som behandlar just unga tjejers självkänsla. Den handlar om hur man som ung tjej orkar leva med alla förväntningar som ställs på en, både från omgivningen och en själv.

Boken släpps i maj-juni och kommer i samband med en bokturné troligtvis innebära fler föreläsningar för ungdomar runt om i landet.

– Jag har själv haft problem med mobbning och acne. Det finns så många jobbiga saker man går igenom som tretton- fjortonåring, speciellt vad gäller komplex över sin kropp. Att ha någon som säger att det egentligen inte är något problem och att få höra det från någon i sin egen ålder, det tror jag är otroligt viktigt. Det finns inte så många forum där man kan prata om det idag. Jag kan inte ta rollen som psykolog, för den kompetensen har jag inte, men om jag vore deras kompis skulle jag ge det här eller det där rådet. Det kan vara nog så viktigt att höra som ung.

TEXT OCH FOTO: ANDERS SAMUELSSON

Kommentarer (8)