”Allting går att måla på”

Esbjörn Kinberg designar motiv till skateboards, tatueringar och T-shirts. Han har haft uppdrag för Nike och WESC. Nu vill den nyutbildade bildläraren jobba större än någonsin.

– Drömmen skulle vara en stor väggmålning som fortsätter ut på golvet, på en restaurang i New York kanske. Jag hatar hela den här grejen ”less is more.” Jag gillar stort och mycket.

Esbjörn Kinbergs arbetsrum är ljust med ett stort, vitt bord i mitten. Sånär som på sambon Malins symaskin och några T-shirts är bordet tomt. Här sitter han och skissar, ofta tidigt om morgnarna med en kopp kaffe. Under studietiden har Esbjörn jobbat mycket med koncept till butiker och målat på bland annat skor, fönster och skateboards.

– Fler ytor ger fler uppdragsgivare, så rent ekonomiskt är det mycket smartare. Och så vill jag ha många och snabba utmaningar och då har det liksom av en slump blivit att: kan du måla på ett par skor? Ja men visst, varför inte. Och så har man på något sätt fått lösa det under tiden. Kanske inte ljuga, men tro att man klarar av saker man inte har gjort förut.

ESBJÖRN ÄR UPPVÄXT i ett konstnärshem och började sälja in grejer till butiker redan på högstadiet. Han fascineras av tatueringskulturen. Själv har han tre; en romantisk på armen, sin tag på bröstet och något som liknar en tarm på benet.

– Jag har aldrig shorts på mig, så benen känns som ganska bra ställen att göra dumma saker på. Det var bara så här, att jag ville se om jag kunde tatuera mig själv. Alltså, det finns ju en anledning till att det är svårt att bli tatuerare. Du måste gå som lärling i tre år och det är inte mer än rätt för vem som helst kan inte sitta med en tatueringsmaskin.

HELST SKULLE HAN blanda illustrerande med deltidsjobb som bildlärare. Han jobbar bättre när han har mycket i skolan och känner sig som en bättre lärare så länge han illustrerar.

– Oavsett om det handlar om att designa en tatuering eller prata om hur det är att ha ett möte med typ Nike, så tänker jag att man kan prata om att det finns en verklighet utanför skolan. Det hade i alla fall jag varit intresserad av. Men jag kommer nog alltid se mig som illustratör mer än bildlärare, tyvärr.

TEXT OCH FOTO: MAJA LÖFSTEDT

Kommentarer (0)