Thomas Johansson. Har anmält IKSU till Skatteverket.

Student får IKSU att darra

Kommersiella intressen har tagit över. Studenter har förlorat mark till förmån för köpstarka företag. Thomas Johansson tror att gråzonerna verksamheten länge befunnit sig i nu har blivit kolsvarta. Därför har han anmält IKSU till Skatteverket, som påbörjat en granskning.

Tänk dig att du spelar i ett fotbollslag som har gjort det till vana att ständigt ta upp bollen med händerna och kasta den i mål, medan motståndarlaget fortsätter spela enligt reglerna. Spelsättet har pågått så länge att ingen, varken publiken eller lagen längre ifrågasätter det konstiga.

När du som spelare i det fuskande laget börjar känna att spelet inte är rättvist och försöker ta upp det med medspelarna, inser du att ingen vill ta det på allvar. Du tänker att någon domare ska blåsa, men inget händer.

Ungefär så kände Thomas Johansson, före detta ordförande i IKSU:s Friluftssektion, när han började inse att allt inte stod rätt till inom de egna leden.

– Systemet är helt enkelt för bra för att vara lagligt, säger han.

DET VAR NÄR HAN BÖRJADE läsa arbetsrätt på universitetet och av en händelse lånade en bok om ideella föreningar som många frågor väcktes. Det han läste stämde inte överens med hans bild av hur IKSU bedrev verksamheten. Han ringde Skatteverket för att höra vad de hade att säga om den förening som han beskrev och fick ett svar i stil med "Nej, det du beskriver kan inte vara en ideell förening".

Han blev stärkt i sin övertygelse att IKSU:s verksamhet inte är laglig och måste utredas. När ingen internt inom IKSU ville ta hans frågor på allvar såg han ingen återvändo utan började skriva en omfattande anmälan till Skatteverket - en anmälan som successivt växte ut till flera hundra sidor text.

HAN MENAR ATT MYCKET tyder på att IKSU är en oäkta oregistrerad mångmiljonkoncern som utnyttjar den ideella föreningen Idrottsklubben Studenterna i Umeå för att undkomma skatt och få tillgång till bidrag. Han menar också att mycket tyder på att IKSU:s så kallade medlemmar egentligen är kunder.

– Min uppfattning är att Skatteverket tagit mycket allvarligt på uppgifterna och att det är ett komplext fall som kan ta lång tid att utreda, säger Thomas Johansson.

Enligt honom är det bara en liten del av IKSU:s egentliga verksamhet som utgörs av det som officiellt marknadsförs på hemsidan. Att studenter betalar mest av nästan alla för att träna på en "studentanläggning" kan självklart tyckas vara orättvist. Men utbudet av aktiviteter man får tillgång till när man köper ett guldkort är dessutom bara en liten del av IKSU:s egentliga verksamhet.

– Det många inte känner till eller tänker på är sektionernas verksamhet.

ENLIGT THOMAS JOHANSSON är sektionerna det som kan sägas utgöra hjärtat i IKSU:s "ideella" verksamhet. Men för att delta i den verksamheten krävs mycket, och ett guldkort med det "medlemskap" som automatiskt sägs följa med hjälper inte.

Man kan exempelvis endast en gång per år ansöka om medlemskap till IKSU:s friluftsektion. Har man tur – och har skrivit en intresseväckande ansökan eller känner någon som redan är med i sektionen – kan man bli uttagen till intervju. Ungefär 8-10 personer godkänns och får ingå i den lilla slutna grupp som kallas sektion.

THOMAS JOHANSSON BETONAR ordets första fyra bokstäver – sekt. Enligt honom finns ingen insyn, kommersiell verksamhet bedrivs för fullt och verksamheten uppfyller inte de krav som ställs för att räknas som allmännyttig och ideell. Friluftssektionen arrangerar resor och marknadsför sig mot allmänheten.

– Det är inga medlemmar som deltar, det är kunder, säger han bestämt.

Dessutom finns det mycket pengar att tjäna på engagemanget i friluftssektionen. Förutom rabatterat eller gratis guldkort får man möjlighet att åka på resor som bekostas av deltagare. Enligt Thomas Johansson finns det även möjlighet för sektionerna att äska om pengar internt inom IKSU. Summorna kan uppgå till 100 000-tals kronor. Han undrar var dessa pengar egentligen kommer ifrån.

DE SENASTE ÅREN HAR verksamheten blivit märkbart mer kommersiell och i dagsläget driver också friluftssektionen en uthyrningsbutik i IKSU:s lokaler. Som medlem i sektionen får man nyttja utrustningen helt gratis och man får även möjlighet att köpa friluftsutrustning till inköpspriser. Systemet bygger dock på att bara en utvald liten grupp får ingå i sektionerna.

– Dessa privilegier har också sitt pris. Ibland har det känts som att jag har arbetat gratis för IKSU och egentligen borde ha fått lön för det jobb jag lagt ner, säger han.

MÅNGA GÅNGER UNDER TIDEN som ordförande tyckte han det kändes som om sektionen drev ett mindre företag och att medlemmarna i sektionen var medarbetare.

– Vi har velat hålla nere priserna på våra arrangemang men har upplevt hur IKSU uppmanar oss till att höja våra priser. De skulle gärna se att vi tar 3-4000 kronor för en kajakhelg som idag kostar 650 kronor, säger han.

Thomas Johansson hävdar att IKSU:s ledning sagt att ett högt pris skulle vara bra för dem och att ett lågt pris signalerar dålig kvalitet.

I FEBRUARI 2007 PUBLICERAR Vertex en artikel där IKSU:s expansion granskas. Studenter betalar 327 kronor per månad för ett guldkort medan universitetets anställda betalar 95 kronor på grund av ett avtal med IKSU.

Vertex frågar varför de stora vinsterna som görs inte kan investeras så att studenter kan träna billigare. IKSU:s pr-ansvarige Ola Viklund svarar att det inte är ett alternativ. "Jag tror på att utvecklas och göra bättre och bättre verksamhet. Jag tror man skjuter sig i foten om man inte tänker så. Den dagen vi slutar utvecklas, den dagen går det utför", säger han.

Ett år senare, i februari 2008, publicerar Vertex en artikel som visar att IKSU har landets dyraste studentsport, samtidigt som studentinflytandet över föreningen minskat.

KORT DÄREFTER STARTAS en demokratigrupp med syfte att öka medlemsinflytandet. Många studenter är engagerade och tror på ett mer öppet IKSU som närmar sig de studenter föreningen till en början var till för.

Thomas Johansson berättar hur han hoppades att iksu:s ledning skulle ta allvarligt på kritiken, men blev snart varse hur studenternas demokratiprojekt var dömt att misslyckas. Han menar att IKSU för länge sedan glidit ur "medlemmarnas" grepp och att årsmötena mestadels är ett spel för galleriet.

I SAMBAND MED DEMOKRATIGRUPPEN bildande startade även sektionerna på IKSU en gemensam samarbetsgrupp under namnet "sag", då även sektionerna upplevde hur de fick allt svårare att hävda sig mot kommersiella intressen inom IKSU. Genom att gå samman skulle de med enad röst försöka påverka situationen.

– Som ett av argumenten till varför iksu skulle lyssna på sektionerna använde de argumentet att de var enkla att organisera och motivera för att försvara iksu mot eventuella missnöjeskampanjer, säger Thomas.

DEMOKRATIGRUPPEN VILL
DEMOKRATIGRUPPEN VILLE SKAPA ett system med insyn, få in studenter i styrelsen och sänka priserna på träning. Och de ville spela enligt reglerna genom att lägga fram sina förslag på årsmötet.

– Vad de som varit på de senaste årsmötena kanske inte har känt till är att en klar majoritet av dem som deltagit på årsmötena har utgjorts av antingen tjänstemän eller folk från sektionerna. Det går inte att bemöta ett korrupt system genom att spela enligt reglerna. Till slut måste domaren blåsa, säger Thomas.

Vem ser du som ansvarig?

– Det handlar inte om att leta syndabockar. Man har säkert haft goda avsikter, men när saker växt sig för stora har de fått eget liv. Det här sättet har snarast blivit institutionaliserat på IKSU och i hela regionen. Men de som har makt och insyn är ytterst ansvariga för att det blivit så här. De som blundar kan också indirekt ses som skyldiga.

Vilka är förlorare i det här?

– Föreningar som verkligen följer lagen. Studenter som berövats sin förening som från början var till för dem. Alla som inte längre kan känna stolthet över IKSU. Privata näringsidkare som inte kan konkurrera på rättvisa villkor. Och skattebetalare vars pengar går till att finansiera verksamheten. Men många har ju samtidigt varit vinnare. Jag tycker att det är tråkigt att bara se förlorare. Min övertygelse är att det kommer något gott ur den här granskningen – att det går att rädda studenternas IKSU.

ANDERZ ANDERSSON, som sedan 1985 varit ordförande i IKSU:s styrelse, har strax innan jul inte så många kommentarer till Thomas Johanssons anmälan, utan vill avvakta den rättsliga processen. Han konstaterar också att det är svårt att kommentera ett så omfattande material.

Har IKSU medlemmar eller är det kunder?

– Vi är av uppfattningen att det är medlemmar.

Är IKSU lika mycket en ideell förening nu som när den startades?

– IKSU  har naturligtvis genomgått stora förändringar, men i grund och botten är vi en ideell förening.

Varför är ni det?

– För att det är en förutsättning för att kunna vara med i idrottsfamiljen och medlem i riksidrottsförbundet.

Hur är stämningen på IKSU?

– Det är klart att det inte är roligt att bli anmäld, men vi har ingenting att dölja, säger Anderz Andersson.

Skatteverket kan på grund av sekretessen inte kommentera fallet.

TEXT OCH FOTO: ANNA SUNDSTRÖM LINDMARK

Kommentarer (5)