Andreas Grega. Årtiondets första hajp.

En klassisk debut... nästan

Andreas Gregas första skiva innehåller ett par av de finaste svenska poplåtarna på länge, men Vertex recensent är inte helt såld.

Årtiondets första stora hajp heter Andreas Grega. Möbelsnickaren med grekiska rötter har gjort sig ett namn i musiksverige, dels genom sitt band Kungers och sin medverkan på Promoes "Mammas gata".

Men ur ett exponeringsmässigt perspektiv finns det inget som kan mäta sig med hans turné tillsammans med Lars Winnerbäck. Där såddes fröet till den hajp som nu får sin upplösning i "En sak i taget" [Universal].

MUSIKEN LEVER LÅNGA STUNDER upp till förhandssnacket. Det känns fräscht, vågat men samtidigt hemtamt på samma gång. Kontrasten mellan beats och självklara, omedelbara melodier skapar en fin stämning. En stämning som tillsammans med Andreas Gregas lyrik och frasering blir tämligen mollstämd.

Den dova och ångestfyllda "Imorgon" är värt ett kapitel för sig. Där hamnar pusselbitarna på rätt plats och lämnar mig med ett slags förnöjt vemod. En påminnelse om tidens absoluta makt över oss flyter samman med ett helt perfekt arrangemang.

RESULTATET RINNER INTE AV; det fastnar som tjära på kroppen och påminner mig om varför jag, och så många med mig, överhuvudtaget lyssnar på popmusik. Innerst inne vill vi att musiken ska slå upp dörrar vi inte vågar öppna av rädsla för vad vi kan hitta där bakom. Ändå kastar vi oss med masochistens hängivelse rakt in i den potentiellt paralyserande uppenbarelsen. Om och om igen.

ATT SKIVAN INNEHÅLLER ETT PAR AV de finaste svenska poplåtarna på länge är tveklöst. Jag har aldrig tidigare lyssnat på en skiva där de tre avslutande(!) spåren är de främsta.

Tyvärr känns skivan som helhet inte helt vattentät. Det blir mer yta än innehåll på vissa spår och lämnar mig lika delar förtjust som tom. Det hade kunnat bli en klassisk debut.

Lyssna på MySpace
Gregas hemsida

Kommentarer (0)