Joel Alme. Tar i från tårna.

Sångare som tar ut svängarna

Joel Alme tar i från tårna och besjunger på nya plattan "Waiting for the Bells" kärleken och tvivlen så att hela världen kan höra.

Joel Almes andra skivsläpp "Waiting for the Bells" [Razzia/Bonnier Amigo] inbjuder till mäktig lyssning. Stråkar, överdådiga refränger och pompösa arrangemang beklär texter sprungna ur den idag lugnare Joel Alme; gift, nykter och med ett barn på väg.

Det är kärleksserenader som stumdom känns klichéartade, stundom välfunna och träffsäkra. För Joel Alme är inte personen som viskandes spelar in sina sånger för att få utlopp för de känslor som spränger i bröstet. Nej, han tar i från tårna och besjunger kärleken, tvivlen och hoppfullheten från en bergstopp så att hela världen kan höra.

MEN FRÅGAN ÄR VAD JOEL ALME vill med sin musik i det långa loppet. Vilken riktning tar han härnäst när han nu släppt två skivor där likheterna övervägen skillnaderna?

Jag har tämligen svårt att omfamna hans musik med den lustkänsla som många andra gör. Jag beundrar visserligen modet att våga ta ut svängarna, för när det lyckas som i "You Will Only Get It Once", "On This Night of Loving Arms" och den Dylan-esque "The Way We Used to Beg" är det skön lyssning.

Men när det lika ofta känns enformigt och när nerven lyser med sin frånvaro, då är det inte utan att en viss besvikelse infinner sig.

ANDERS SAMUELSSON

Lyssna på MySpace

Lyssna på Spotify

Kommentarer (0)