ETT LYCKOPILLER
FRÅN HELLSINGLAND
Den charmiga poppiga rockmusiken går rakt in i hjärtat. Kanske för att den kommer just därifrån. Hellsingland Underground är riktiga glädjespridare. Det är så simpelt framfört – men det enkla är ju också det svåraste. Att påstå att Hellsingland Underground [Killed by records] är nyskapande vore tjänstefel. Men vad gör det – ett billigare lyckorecept är svårt att hitta. ANDERS LIDSTRÖM

POLITIK OCH ROMANTIK
MED BILLY BRAGG
I år firar brittiske Billy Bragg ett kvarts sekel som soloartist. Då med Margaret Thatcher som drivande ingrediens för hans musikskapande, idag minst lika politiskt röd som för 25 år sedan. Mr Love & Justice [Cooking Vinyl/Bonnier Amigo] blandar på Braggs kännetecknande vis agitatoriska kampsånger med ömsinta kärleksballader inlindade i typisk Essex-dialekt. I kompbandet The Blokes märks bland annat legendariske Ian McLagan som tidigare spelat med Small Faces, Bob Dylan och Rolling Stones. När Billy Bragg var ute och letade rabarber till en paj hamnade han i samma stad som Robert Wyatt, resultatet finnas att höra i varma ”I Keep Faith” där Wyatt kommer in och backar upp. Billy Bragg har hunnit fylla 50 år, ett tillbakablickande faller sig kanske därför naturligt. Flera låtar innehåller stora portioner självrannsakan, som till exempel i en av de absoluta topparna; snyggt avskalade ”M for Me” där Bragg osentimentalt konstaterar ”Take the M for Me and Y for You out of Family and it all falls through”. FRIDA ROSENSTRÖM

ALDRIG HAR ANE BRUNS
RÖST LÅTIT VACKRARE
Det är som singer/ songwriter produktiva Ane Brun har gjort sig känd under de senaste åren. På Changing of the Seasons [DetErMine/Balloon Ranger/Bonnier Amigo], hennes femte album, kopplar hon nytt grepp. Temaförändring löper, påpassligt nog, som en röd tråd genom albumet i såväl text som musik. En av förklaringarna är samarbetet med isländske producenten Valgeir Sigurdsson (Björk, CocoRosie, Sigur Rós m fl). Ane hittade själv honom efter att ha blivit förälskad i Bonnie ’Prince’ Billys The Letting Go. Resultatet blir en fylligare ljudbild med fler instrument och förstklassiga stråkarrangemang. Bland annat har Nico Muhly, som tidigare bland annat skrivit för Antony & The Johnsons, hjälpt till. Och Ane hamnar så rätt: aldrig har hennes röst varit vackrare, låtarna står starka var för sig, växer samtidigt för varje lyssning och skapar tillsammans oerhört stämningsmättade helheter. Ane Brun förvaltar ett stort konstnärskap. FRIDA ROSENSTRÖM

SAMSPELT SUPERGRUPP
SLÄPPER STARK SKIVA
The National Bank, den norska ”supergruppen”, släpper efter fyra års uppehåll sin andra skiva Come On Over to the Other Side [Press Play/Univer¬sal]. Och likheten med välbekanta Deportees debut är minst sagt slående. Lyssna till exempel på den vokala harmoniken i singelspåret ”Family”. Men kanske handlar det bara om samma influenser: Prince harmonik och The Band och dess samspel. The National Banks styrka är just hur effektivt de olika instrumenten kompletterar varandra. Come on Over to the Other Side är en stark skiva – dock är topparna för få för högsta betyg. ANDERS LIDSTRÖM

STANDARDCOUNTRY
ENLIGT FORMULÄR 1A
På 70-talet var Willie Nelson känd för att bryta mot den rådande countrystilen. Idag, ungefär tre decennier senare, är han knappast i opposition. Nu är det standardcountry enligt formulär 1A. På Moment of Forever [Lost Highway] är cirka en tredjedel eget material och resten väl valda covers. Klart bäst är den känslosamma tolkningen av titelspåret – i orginal skriven av Kris Kristofferson. ANDERS LIDSTRÖM