Suverän rollbesättning

och perfekt anslag

MICHAEL CLAYTON
GENRE: DRAMATHRILLER
REGI: TONY GILROY
MED: GEORGE CLOONEY,
TILDA SWINTON M.FL.
BETYG: 4
Titelkaraktären arbetar för en advokatfirma, där han är känd som ”städare”. När en av medarbetarna, tillika Claytons vän, sliter av sig sina kläder under en domstolsförhandling skickas Clayton för att reda ut vad som står på. På ytan är det en klassisk berättelse, om den skuggiga rörelsen som likt en schackpjäs styr sin godhjärtade, lyckligt omedvetna assistent. Det som särskiljer berättelserna är vad som händer när pjäsen faller av spelplanen. Det är här Michael Clayton utmärker sig. Perfekt anslag, välskrivet manus i såväl dialog som story, suverän rollbesättning och raffinerat detaljerade tagningar. De bygger en intensiv spänning som knappt ens de flesta actionfilmerna av senare snitt kan mäta sig med.
MAGNUS F. BERGSTRÖM

SHOOT ’EM UP
GENRE: ACTION
REGI: MICHAEL DAVIS
MED: CLIVE OWEN, MONICA BELLUCCI M.FL.
BETYG: 2
Filmer som Shoot ’em up är svåra att betygsätta. Den är gjord i ett enda enkelt syfte: Att underhålla. Men till vilken kostnad? Filmen är linjär som ett gammalt plattformsspel, så förutsägbar att alla intensiva sekvenser känns som desperat fyllning. Producenterna måste dessutom ha tittat sönder Sin City, för Owen har i stort sett typecastats huvudrollen som mystisk, tystlåten hjälte, vars största talanger är att skjuta puffra, spotta ur sig oneliners och käka morot. Tillsammans med en vacker prostituerad måste han skydda ett jagat spädbarn, som är ett korrumperat företags största hemlighet. Ja, ni hör ju själva. Rekommenderas till bakfulla, komapatienter och de som inte kan få nog av Max Payne-spelen.
MAGNUS F. BERGSTRÖM

HEARTBREAK KID
GENRE: KOMEDI
REGI: BOBBY FARRELLY, PETER FARRELLY
MED: BEN STILLER, MALIN ÅKERMAN M.FL.
BETYG: 1
Eddie, evig ungkarl, gifter sig efter många om och men, bara för att förälska sig i någon annan under smekmånaden. Det fanns en tid då Farrelly-bröderna gjorde gravt sjuka, men otroligt r¬oliga komedier. Den tiden är nu officiellt över. Efter en tids dalande har de nu nått sitt lågvattenmärke. Heartbreak Kid är tråkig, innehåller inte en enda sympatisk karaktär och Farrellys tidigare ganska subtila välanvändning av könshumor har runnit över i det e¬ffektsökande. Från och till försöker berättelsen lura oss att den är välskriven, men resul¬tatet känns snarare ogenomtänkt och tradigt. Som om de på studentfilmsmanér kommit på alla plumpa scener och skämt efterhand.
MAGNUS F. BERGSTRÖM

Kommentarer (0)