Studentsångare. Tove Lundström och Joakim Bergqvist (som inte är ett par) sjunger tillsammans med ett 40-tal andra studenter i Umeå studentkör. Klicka på bilden för att se bildspel.

"Det är ganska vanligt
med kärleksaffärer"

Ragga inte på krogen. Sluta leta på Spray date. Den stora kärleken finns i en källare på Ålidhem. Där repar Umeå studentkör.

Sorlet tystnar när Tomas Pleje sätter sig bakom pianot. Framför honom sitter kring fyrtio personer, på hans h­ögra sida står en liten stråkorkester. Tomas öppnar öronen för tenorer, s­opraner, altar och basar, för fiol och cello, första- och andrastämmor.
På hans signal flödar det översvallande Bach-stycket Jesus bleibet meine freude ur stråkar och strupar.

– Det lät lite skumt i takt 48, sopran­stämman, men det hoppas jag var en tillfällighet, säger Tomas när den sista tonen ebbat ut.
Sopranerna ler och nickar.

TOMAS PLOCKAR I RADERNA och takterna, lägger in ett mezzo piano här och ett crescendo för stråkarna där, han höjer och sänker, och för varje omtagning låter det lite bättre. Fötter börjar gunga i takt. Rynkor mellan ögonbryn försvinner. Gränserna mellan verklighetens lysrörsupplysta källarlokal på Fysikgränd och fantasins 1700-talskyrka i flackande stearinsken börjar suddas ut.

– Nu får ni ställa er upp, säger T­omas.

– Ja! ropar någon ur bakre raden.

– Kom ihåg att börja med tydlig konsonant fyra takter från slutet.

Och så från början igen. När musiken blir riktigt bra syns det på Tomas, han som har dirigerat den ständigt unga kören i 17 år. Han blir rosig om kinderna och får tårar i ögonen. Vid sådana tillfällen brukar kören bli helt tyst efter att sista tonen klingat ut. Det har hänt många gånger i källaren på Ålidhem. Men inte i dag. Sorlet tar vid när musiken tystnar.

– Bra, säger Tomas, nu får ni öva själva om ni vill, men jag tänkte inte öva något mer med er i kväll.

DET ÄR TENORERNAS FIKAMÅNAD och två stora skålar med fruktsallad och en med grädde kommer snabbt upp på disken. Jag sätter mig bredvid Tove Lundström och Joakim Bergqvist, som bägge är barn till körsångare.

– Min mamma träffade pappa i k­ören Sångkraft, och bägge hennes systrar träffade sina respektive i samma kör, säger Tove, som sjunger sin tredje termin i Umeå Studentkör.

– Min tjej sjunger också i kören, s­äger Joakim, men vi träffades innan. Det är klart, man har ett gemensamt intresse, och det gör att många blir tillsammans.

De som sjunger i Umeå Studentkör umgås mycket. Att sätta upp affischer i strilande regn, öva stämmor i tajta grupper och planera fester är vardag.

– Det är klart, har man ögon i skallen och känslor i kroppen så... Det är ganska vanligt med kärleksaffärer, s­äger dirigenten Tomas Pleje.

– Men det händer ju också att förhållanden tar slut i kören. Och det är ju lite jobbigare, när man är med i samma kör är det ju liksom kinkigt läge. Jag ser att de lider. I bland pratar jag med folk också och hör hur det är. Det är rätt stor omsättning på folk, så ibland löser det sig av sig själv.

TOMAS PLEJE CHEFAR ÖVER  ett festglatt sällskap. Kören firar 50-årsjubileum i år, men den lyckades fylla 40 för bara åtta år sedan.

– Det beror lite på hur man räknar, säger Joakim Bergqvist, men vi brukar räkna så att det blir fest så ofta som möjligt.

Två gånger om året sker den mest romantiska festen – serenaden. Tjejerna klär ut sig efter ett tema och killarna efter ett annat. På hösten sjunger killarna under tjejernas balkonger, och på våren tjejerna under killarnas. De brukar också stämma upp i krogköer, utanför Tomas balkong och för några andra, utvalda, bland annat universitetets förre rektor.

De utklädda möts sedan i en tematiskt smyckad körlokal. I höstas var källaren förvandlad till en livmoder. Och vad som hände där vet bara de invigda.

UMEÅ STUDENTKÖR GENOMSYRAS av dirigenten Tomas Plejes engagemang, hans kärlek till musiken och kören.

– Tomas är helt underbar, säger Joaki­m Bergqvist. Han är väldigt duktig. Det är en personlig kontakt också. Han vill vara en del av gruppen. Till exempel är han alltid med på våra körhelger.

– Fast han brukar gå och lägga sig i tid, säger Tove.
Andra i kören pratar om hans ödmjuk­het och respekt för musiken, som får dem att längta under sommaren och prestera sitt yppersta på konserter. Tomas skrattar när jag berättar hur omtyckt han är.

– Jag tycker det är roligt. Jag har ju haft kören sedan hösten nittioett, så på något sätt antyder det ju att vi har trevligt tillsammans. Studenter är i­ntelligenta människor, roliga människor. Det går liksom att skoja på alla möjliga sätt, alla fattar allting, och det går ganska fort framåt. Jag tycker o­ftast är det väldigt kul.

TILLSAMMANS MED KÖREN söker Toma­s Pleje något mer, en musikalisk dimension, det där som då och då får hans ögon att tåras.

– Det här med körledning, det är inte bara att stå och vifta, det finns något mer. Och det försöker jag sprida. De som har sjungit med mig vet att det kan finnas mer än vad man har på repen. Det kan komma till ytterligare en musikalisk dimension på konserterna. Det är både spännande och lite ovisst för sångarna. Man improviserar lite grann, naturligtvis inom de musikaliska gränserna, men det är inspirerande för mig att höra att kören svarar. Det blir ofta väldigt bra. Alla vet ju att jag vill att det ska bli bra.

FAKTA:// UMEÅ STUDENTKÖR
bildades formellt 1960, men då hade den redan varit i gång i två år. Ungefär 1 000 personer har passerat kören genom årens lopp. Två gånger om året har kören intagning. Alla får sjunga upp, men kören tar in ett begränsat antal varje gång. Man bör ha körvana och ett hum om att läsa noter. Från början var Umeå studentkör en manskör, nu är den blandad, med ungefär jämnt antal tjejer och killar. Repertoaren är både sakral, kyrklig, och profan, ickekyrklig.
www.acc.umu.se/~choir/
 

Kommentarer (0)